Jag har läst NATTGLIMMER av BRUNO FRANZON
Berit Gabrielsson

Redan omslaget väcker tankar och känslor. Det är tilltalande gjort i färg och form med ett suveränt konstverk av 1800-talskonstnären John Atkinson Grimshaw.
Sedan en fin bild av författaren själv ifrån en uppläsning. På baksidan röd text mot svart bakgrund vilket ger mig en upplevelse av eld mot rymden.
Sedan dessa dikter som jag läser gång på gång för att fastna och dras ner i deras djup. Jag käner in orden och omsluts av deras ljus.
Dikterna förmedlar ett seende och varande nära med öppna sinnen.
Syner,lukter och till och med ljud kommer ut ifrån dikterna. I mötet med denna lyrik förändras min egen värld.
Jag tittar på tillvaron med vässade sinnen och lusten att utveckla min egen konst skickar ut gröna inspirationstrådar.
Boken förmedlar mer än bara ord. Det är som om orden är levande väsen som andas och att hjärtslagen kan uppfattas. Inte ett ord för mycket eller litet. Där finns en balans. Konsten i ordens sammansättningar blir uppenbar. Sättet att beskriva tillvaron väcker ett igenkännande. Alla dessa rörelser bland orden och även de talande tystnaderna som jag uppfattar som viskningar om tillvarons märklighet.
Boken är en av mina skatter och delar nu plats i bokhyllan med Tranströmer,
Aspenström och Folke Isaksson.
Inspirerad i mitt eget skapande sätter jag mig i mitt gröna kök men förflyttas
omedelbart i det inre till Bruno Franzons värld där jag går efter en väg och ”samlar snödroppsljus och krokusljus”...

berit.gabrielsson@telia.com