Smakprov ur diktsamlingen Nattglimmer

SKOGSVITTRING

Driven av sensitiv varglängtan

springer jag ut i skogsterrängen

puls: spröda hammarslag

i min mörka varma kropp

Känna detta är mitt liv

i en värld av blixtrande fragment

fokuserar nu taggtrådsstängsel

glider fort under

ser en bladkrönt groda

God vilja pulserar i blodomloppet

kroppen spränger sig rymd och

ormbunkar prasslar snabbt förbi

som inexakta barndomsminnen

Insjö; vila i djupögats centrum

skogsklockorna ringer, stilla

uppfordran till liv

ISTEDGADE

Nattfrusna män

med slocknade ögon

klamrar sig fast

som en slags blodiglar

på mina korpsvarta kavajaxlar.

Ärransiktet

med sotigt pannband

är som det undergivna barnet

som frågar sin far

om veckopeng. Han sluddrar:

”Jag är inte kriminell!

Ska vi gå på… vaershus?”

Generad offrar jag

några danska kronor

och tuggar nervöst

på min röde pölse.

Istedgade flackar

i sitt nattljus.

Utanför en tatueringsbutik

prålar en hårdspacklad

tonårstjej.

Hon värnar sin

flyende integritet

med slängkäft

och svart mascara.

Och en kraxande drinkare

flyr in i de likgiltiga

skuggorna

med fladdermusvingarna

i kramp under den

slitna jeansjackan.

Alla dessa Kristusansikten!

Kan du se dem?

De sätter vår kärlek

på prov. Vi genomgår

en subtil tentamen.

NOVEMBER

Nu sugs människorna in i sina

inre novembervirvlar igen.

Avstånden och skuggorna växer.

Parabolantennerna lyser utanför husfönstren

som receptiva jättesnäckor. Ovanför

ruvar kråkraxhimlen.

Och ljus tänds i de tysta rummen

dröjer doft av stearin

och vintermogna äpplen.

Det finns såna som njuter av livet.

Såna som jag. Glada barn föds i november,

enligt Bondepraktikan.

Allt gott, samtidigt obarmhärtigt!

Men det finns dem som aldrig vänjer sig.

Såna som alltid försöker fly

med gudars blod och urin

eller med små vita tabletter

att upplösas i mörkret.

Även jag har ibland sökt lindring.

Silverkulor växer på drömmens träd.

Många väntar på ett mirakel.

Också jag väntar på ett mirakel.

Avlägset som en bronsålderslur

gömd i den svarta myllan

väntar det på sin

framtida upptäckt.

SOMMARLJUS 

Varför sover ängeln?

Varför stiger hon inte fram

och stoppar tåget?

Det växer klöver på ängarna,

blommorna doftar i skuggornas dal

och bina, humlorna

nynnar psalmer kring dig

Du, en beslutsam solvandrare

färgar himlen röd av blod

Och solen stirrar!

Samma sol som oss kysser

när sorgens väktare

utesluter oss från glädjen

med ett meningslöst galler

Ty rapporterna har nått ut

Det är som att se på teve,

en hinna av glas - emellan

Inuti en blå snäcka

bevaras de sånger som

aldrig lyckades frigöra sig

ur tystnaden

Men kanske är det så att

de vackraste sångerna föds

ur en natt som denna,

Getsemanes natt

Starkast av allt:

närvaron, det levande

din sommarljusa röst

sol, vind och vatten

Musiken och du

värmer oss, syresätter

Det är den djupvarma klangen

av mogen svensk sommar

Det finns ingen teologi

värd lidandet

eller kärlekens namn

Men ängeln har vaknat

ur sin obegripliga sömn

Nu går hon där längs rälsen

i sin vita klänning

Hon hämtar ljus

Till minnet av Ted Gärdestad 1956-1997